Ibland önskar jag verkligen att du hade varit otrogen istället. Det hade blivit lättare på något sätt. Jag skulle få vara arg utan att folk frågar varför. Jag skulle få gråta och tänka på allt fint utan att folk frågar varför. Jag hade inte behövt känna mig som den dåliga av oss två. Men samtidigt hade det varit hemskt det också. Jag antar att det inte finns något lätt sätt att bli dumpad på, hur man än blir det, känner man sig som den sämsta personen i hela universum. Hade jag bara varit snäll, suttit tyst och inte sagt ett ord om vad jag kände hade jag troligtvis fortfarande varit din. Men nu var jag inte snäll, jag satt inte tyst och jag höll inte min stora käft stängd. Jag berättade hur jag kände och jag visade hur ledsen jag blev, men du brydde dig inte. Jag är hemskt ledsen för att jag inte uppfyllde dina förväntningar. Jag hoppas att du hittar henne, men samtidigt vill jag inte önska dig något gott, för jag sitter fortfarande här med krossat hjärta utan att egentligen ha fått någon vettig förklaring. Du förstår nog inte. Men så är det. Det sägs ta minst halva tiden man varit ihop med någon för att glömma personen i fråga, jag hoppas att det går fortare. För jag orkar ärligt talat inte må dåligt. Jag vet att jag är bra, jag vet att jag duger och räcker till. Jag måste bara hitta någon som ser det och framför allt någon som vill ha det, no matter what.

Men det lär inte hända, på väldigt väldigt länge..