Efter att ha läst ett antal bloggar börjar jag fundera på om man måste vara deprimerad för att skriva bra saker. Måste man det? Är man inte lika intressant om man inte skriver om ångest, depressioner och självdestruktivitet? Jag vet inte. Men helt plötsligt inser jag att de människor, som på något sett mår såhär, har fått en otroligt bra framgång, en väldigt bra framgång. Stort grattis till dom, de behöver det förmodligen mer än vad jag gör, faktiskt. Vill folk läsa om antalet ärr och hur mycket man hatar sitt liv så är det de dom ska få givetvis, men inte utav mig. Man kan vara minst lika intressant när man mår bra, så som jag gör.