Jag har tänkt mycket på det nu under den senaste veckan, som jag har varit här nere i Kalmar, att saknaden efter det vardagliga är rätt stort när man är på "okänd ort" som jag är just nu. Visst, jag tycker det är kul att dom på tidningen var så snälla och fixade bostad åt mig så jag kunde få göra min praktik här nere under de här tre veckorna. Det är jag super tacksam för, så tro inget annat.

Men jag saknar ändå (för nästan första gången) Falun. Jag saknar Hanna, Linda, Carro och resten av gänget. Jag saknar min lägenhet och jag saknar skolan (hör och häpna!). Det är konstigt för jag brukar inte sakna så mycket när jag är iväg o.s.v. Jag antar att saknaden gör sin påmind nu när man inte har ett dugg att göra här nere efter arbetstid, när man inte känner någon. Hade jag varit stark nog hade jag bett Rickard att få komma till honom, men eh, det är jag inte och dessutom är jag rätt säker på att jag skulle bli dissad på den idén. Så ja. Jag saknar och längtar hem. Jag kan knappt vänta på att få komma hem och träffa alla igen. NI ÄR VERKLIGEN BÄST! <3