Ibland är det jobbigt att vara glad för någon annans skull, iband är det jobbigt att vara ledsen bland andra människor. Idag är en sån dag då det är jobbigt att vara allting - att vara mig. Jag har verkligen inte haft några bra dagar på ett tag nu, snarare tvärtom - väldigt jobbiga dagar. Jag funderar, jag gråter, funderar igen, tänker, tänker tillbaka. Jag gör allt jag inte orkar med just nu.. Jag antar att ensamheten kommer ikapp. Jag har inte någon att vända mig till när jag är här nere, inte på riktigt. Det innebär att jag måste ta tag i allting själv och det är ju, som ni alla vet, inte alltid det lättaste att göra när man behöver stöd. Jag försöker förtränga, jag försöker glömma men det går bara inte. Det är som om någon vill att jag aldrig mer ska vara glad igen, som om någon inte vill att jag ska få hitta mig själv. Det är det enda jag vill just nu, att hitta mig själv igen, för på något sätt har jag förlorat mig själv på vägen till att komma över allt och det får mig att bli så vilsen. Gah, jag orkar inte ens fundera, men mina tankar jagar mig ständigt..

"När du ramlar, hjälper jag dig upp igen".