När jag var liten brukade jag springa ut ur ytterdörren när jag hörde hemglass signaturmelodi. Jag kutade, allt vad jag orkade (precis som alla andra grannbarn) och så stod jag där, återigen framför den stora glassmenyn och funderade på vad jag skulle välja den här gången. Småstrutar? Mormors godaste? Glassbåtar? Eller kanske Smack med kolasmak? Valen var många, men min favorit var ändå småstrutarna :)

Alldeles nyss åkte glassbilen förbi här på gatan där vi bor och jag insåg att ingenting har förändrats. Barnen springer fortfarande allt vad dom har när glassbilen hörs. Barnen är fortfarande lika förväntansfulla, precis som jag och resten av byns barn var när vi var små. Den enda skillnaden nu är väl att jag inte har köpt glass från glassbilen på flera år. Varför inte egentligen? Jag vet inte. Kanske för att det är just en småbarns-grej, eller?