Ibland önskar jag verkligen att jag inte hade skickat iväg mig ansökan till Högskolan här i Kalmar. Jag önskar desto mer att jag hade bott kvar i Dalarna, bland människor jag tycker om. Varför var jag så envis? Anledningen till att jag valde Kalmar var ju för att jag hade pojkvän här nere ett tag, men det tog ju slut så jag förstår inte varför jag tvingade mig själv att ändå söka hit? För att visa för mitt ex att jag inte bara skiter i allt och att det inte var för hans skull? Möjligen.

Jag trivs inte här nere och jag fullkomligt längtar tills jag får ta min examen och flytta tillbaka! Men det är 1½ år kvar och tills dess får jag försöka stå ut. Men jag ska inte säga att allt var för ingenting. Jag har mött otroligt många fina människor bland alla idioter här nere. Hade jag inte flyttat hit hade jag inte träffat Emelie. Jag hade inte träffat Linn och jag hade inte träffat Jonna eller Johanna heller och inte Olga så klart. Och jag hade definitivt inte skaffat just Stella och Signe. Så nog finns det små guldklimpar värda att vårda här nere också och utbildningen är ju inte så pjåkig den heller.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur det skulle kunnat vara om jag inte hade flyttat. Jag hade kanske varit sambo, jag hade kanske varit singel och levt loppan på Flamingo på helgerna med Linda. Ingen vet och ingen kommer någonsin att få reda på det.

Men jag saknar Dalarna och det kommer jag inte ifrån.