Första gången jag såg henne så satt hon på tåget med en tuperad lugg, mycket smink, en rosa resväska och så pillade hon på sin mobil. Bimbo tänkte jag, blond och rosa, stackars henne tänkte jag. Men ibland kan skenet bedra.

Det här är Linn Petrini-Barck och hon är precis som jag och det är skitbra! Igår när hon sov över här så pratade vi i fleeera timmar. Det tog liksom aldrig slut och det var så skönt. Hon förstod mig och jag förstod mig henne (trots att hon kan slå vem som helst i vem-som-säger-flest-ord-per-minut). Det känns bra att jag inte är ensam om mina åsikter här på jorden utan att jag har någon att dela dom med. Sen om det handlar om fisar, vikt, sex, mat eller träning. Ja, det spelar inte så stor roll. För Linn. Hon förstår mig i alla fall. Jag tycker att ni ska läsa henne och hennes pojkvän Marcus blogg.