Man märker med tiden att dom äkta vännerna inte är speciellt lätta att finna. Man märker också att dom riktiga vännerna alltid finns till hands när man behöver dom. Men på senare tiden har jag börjat undra vart mina vänner är? Vad ska behöva hända för att folk ska visa att dom faktiskt bryr sig? Flera, som jag trodde stod mig nära, lyfte knappt ett finger när jag ramlade ner för stentrappan för ett par veckor sedan. Folk jag inte ens kände brydde sig mer, vilket gjorde mig ledsen. Min pojkvän fanns där, Linda fanns där, Kim och Tommy samt Chrille. Tack.

Men ni andra? Vart fanns ni? Jag skickade sms till ett par av er samma kväll. JAG bad om ursäkt för att jag inte kunde närvara resten av kvällen. Inte en enda av er sa eller påpekade att jag skulle krya på mig och vara försiktig. Ni tog bara emot min ursäkt.

Nu gjorde jag förvisso bara illa foten, dock rejält och det slutade bra. Men hur mycket krävs det för att ens vänner ska bry sig? Att jag bryter nacken? Enligt mig är vänner bland de viktigaste som finns för att dagarna ska gå runt och jag tycker inte att det ska behöva hända något allvarligt för att ens vänner ska bry sig.

På senare dagar har jag även märkt att jag verkar vara ensam om att vara mån om viktiga vänskaper. Varför ska jag alltid behöva höra av mig? Varför ska jag alltid komma ner och hälsa på? Det är minst lika dyrt för mig som för er. Så här har det varit sen jag flyttade upp till Dalarna för ett par år sedan. Jag är less på det. It takes two to tango.

Mycket gnäll nu men eftersom vännerna inte ställer upp, behöver jag skriva av mig detta.