När jag var liten var Vätternrundan en av dom bästa händelserna på året. Jag och Anna eller Simone, ibland båda två, gick ofta till infarten av vårt lilla samhälle Rogslösa för att titta på cyklister som paserade. Det var alltid sent på kvällen och det var väl det som kändes mest coolt. Att vi fick vara uppe till sent på natten och att dessutom få vara ute. Det var coolt.

En annan sak som var väldigt coolt var att "klatscha" med cyklisterna som cyklade förbi. Där stod man. Lite och klen och sträckte ut handen för att få en highfive med männen och kvinnorna. Oftast var det bara männen som gjorde det eftersom dom var starkare. Själv flög man nästan omkull och man stod nästan på alla fyra. Men det kändes så coolt. Efteråt var man helt smutsig om händerna och dagen efter kände man hur handflatorna ömmade.

Ikväll startar Vätternrundan igen. Nästan 20 000 personer ska cykla, som vanligt. Allt kommer att vara som vanligt. 300 kilometer ska cyklas och dom kommer precis som vanligt att cykla förbi Rogslösa. Men i år kommer jag inte att stå där och klatscha och känna hur coolt det är att vara uppe till elva på kvällen.

Min radiolärare ska cykla. Han bad mig titta efter en vit hjälm. Han tänkte nog inte på att det kommer vara cirka 5000 cyklister med vit hjälm. Men ändå. Lycka till!

Ikväll ska vi äta god kycklinggryta, basta och ta det lugnt. Känns gött.