Det här har varit en läskig natt vill jag erkänna.

Min dag började redan tidigit tidigt imorse, runt halv 4 för att vara exakt. Det knackade på dörren och där stod en polis. "Vad har jag nu gjort?" tänkte jag samtidigt som jag kände hur hela mina lungor fylldes av rök. "Det brinner och du måste ut, ta trapporna". Så jag slängde på mig en salig blandning av kläder, morgonrock, långkalsonger och vantar, samt jacka och skor. Jag kan inte ha sett vacker ut men vem är det så tidigt på morgonen?

Vägen ner för alla nio trappor var ingen höjdare, röken blev bara tungare och tungare ju längre ner jag kom i huset. Jag hörde både hundar och barn skrika. "Är det nu jag blir hemlös?" var typ det enda jag kunde tänka mig och när jag kom ner var det en stor folksamling utanför porten. Det här var typ första gången jag fick se vilka alla mina grannar var, mest äldre människor. Jag såg all fet rök komma från källaren och brandmän for fram och tillbaka. Alla evakuerades till Triangelgården där vi fick lite information om vad som hänt och vad som komma skulle. Jag försökte ringa pappa flertalet gånger utan svar. När man verkligen behöver prata, svarar man aldrig, är inte det konstigt? Och den enda jag kände att jag kunde kontakta vid den tidpunkten vågade jag inte kontakta, så det fick vara. Vi satt nog i lokalerna i kanske en och en halv timme när en polisman kom in och sa att vi kunde bege oss till våra lägenheter igen. Jag ville egentligen inte, men vart skulle jag ta vägen? Så jag fick traska hemåt för att se hur alla människorna skrattade och var lättade samtidigt som dom tog trapporna upp till sina lägenheter. Jag väntade ett tag innan jag gick upp, det var mäkta jobbigt att ta sig upp för alla trapporna med världens antagligen mest feta förkylning ever. Andfådd och hostig kände jag hur lägenheten verkligen stank rök, fastän branden var nere i källaren, nio våningar under mig (stackars människor som bor på de första våningarna). Jag gick och la mig rätt mycket mot min vilja och inte har jag sovit bra fram tills nu. Varje minsta ljud har väckt mig och jag har undrat varje gång om den börjat brinna igen. Runt åtta ringde pappa, han hade haft sin mobil i bilen hela natten, jag berättade vad som hänt och han bad mig gå och lägga mig igen, vilket jag gjorde.

Nu cirka sju timmar efter branden känner man fortfarande röklukten när man andas, men det brinner i alla fall inte längre. Tack gud för att branden var där nere, så att poliserna kunde knacka dörr och väcka oss som inte vaknat av sirener. För vad skulle jag gjort annars?

Jag är fortfarande lite i chock, det kanske jag inte borde vara, men det är jag. Det kunde faktiskt ha varit mycket värre än vad det var. Men idag ska jag träffa Linda och ha mys. Det ser jag fram emot, dessutom slipper jag sova ensam. Ha en bra dag gott folk. Min kan nog bara bli bättre.