Jag blir alldeles förkrossad när jag tittar på Faddergalan, det är samma visa varje år. Mitt hjärta krossas när jag ser alla barn som är desperata efter hjälp. Barnen har ingen tillgång till rent vatten, de flesta av barnens föräldrar har dött i AIDS och de flesta lider av näringsbrist. Och här sitter jag i Sverige och klagar på att kåldolmar är äckligt, att tröjan jag köpte igår inte längre duger och att "vanligt" vatten är äckligt. Dom barnen skulle älska kåldolmar, dom skulle jubla över sin nya tröja i flera veckor och dom skulle göra vad som helst för att få dricka rent vatten. Vi borde vara glada över det vi har, för det finns verkligen dom som har det dubbelt så mycket värre än vad vi har. Så istället för att klaga borde vi kanske uppskatta det vi har.

Jag har alltid velat ha ett fadderbarn och när jag tjänar egna pengar kommer jag inte att tveka. Om jag kan hjälpa någon genom att skänka ett par hundra i månaden så gör jag det, utan tvekan. Ni borde också göra det, gör lite gott för den yttre världen.