Vår föreläsare må vara hård men han föreläser på ett väldigt intressant sätt. Han skapar diskussion i klassen vilket jag tycker om. Det som skrämmer mig är att majoriteten i klassen inte vet att rasismen är större i Sverige än vad man tror.. Sverige är inte fläckfritt, no way. Utöver det så är Jonna min ängel idag. Jag nämnde ju den där 10 sidor långa rapporten jag skulle få skriva för att jag inte varit närvarande igår. Well, Jonna bockade av mig på närvarolistan och jag slapp. Tack!

Jag fixade även ett VG på tentan i ekonomijournalistik. Chockad men glad :) Nu ska jag ögna igenom en av böckerna och sätta mig in lite i den och sedan blir det middag och lite serietittande. The Vampire Diaries var ingen besvikelse om jag säger så.

Heter kursen vi har nu och den suger verkligen.. Den är svår och upplägget ser inte ut som tidigare kurser vilket gör det hela lite svårare, lite mer ovant.. Kurslitteraturen är på engelska och man har inte råd att missa något. Det gjorde jag idag och nu ska jag skriva en rapport på 10 sidor om något.. vad får jag väl reda på imorgon. Vår nya föreläsare ska tydligen vara rätt hård. Jag hoppas att det inte stämmer. Jag orkar inte. Nu vill jag avsluta den här terminen. Jag såg också att vi kunde hämta vårt resultat för förra kursen idag. Det lär jag göra imorgon och jag hoppas återigen att jag klarar den. Då behöver denna kurs inte bli så betungande.. Man får släpa en kurs och är det någon kurs jag kan tänkas släpa på är det denna. Nu ska jag läsa Sanningens många nyanser av Behrang Kianzad (vår föreläsare) och den måste vi läsa, pärm till pärm, för att klara kursen.

Känner mig nog lite negativ idag men man får ha såna dagar också.

På den här skitkursen som vi nu har - Nyhetsradio. Jag har nyss skrivit klart mitt paper och hoppas på att det blir godkänt. I veckan ska jag ta tag på nyhetssändningarna som jag ska lyssna igenom och skriva lite om. Skulle ju ha gjort det den här helgen men det var mycket jag tänkt göra som inte blev av. Imorgon börjar min vecka som nyhetsschef. Ska bli intressant.

Näe jag tror inte det men det är i alla fall vad jag har varit idag. Vi hade vår första nyhetssändning idag och jag var väderlekspresentatör. Första gången gick käpprätt åt helvete på grund av fel kommandon, andra gången gick kalas. Det känns bra att ha provat på det, jag trivs inte speciellt bra framför kameran.

Det blev en väldigt lång dag idag. Jag åkte vid sju och kom hem vid sju. Inte speciellt roligt men så kommer det att se ut två veckor framöver.. Inte speciellt pepp. Men efter den här kursen väntar tidningsredigering och det ser jag fram emot! InDesign är kul och jag behöver definitivt sitta med det mer för att kunna säga att jag behärskar det.

Anyway, det var en liten uppdatering för att visa att jag lever. Vänta er dock ingen vidare bra uppdatering dom två kommande veckorna. Allt blir liksom liggande, åtminstone allt som inte har med skolan att göra.

På måndag börjar skolan och idag är första dagen jag känner att jag verkligen inte vill tillbaka. Jag vill inte tillbaka till alla grupperingar. Grupperingarna som innefattar alla utom mig. Det låter jättemobbat jag vet och det stod mig nog jävligt dyrt att jag inte var med på nollningsveckan förra året och skapade kontakter. Nu står jag där, utanför alla gäng och försöker vara trevlig mot alla, försöker bli inräknad i gemenskapen men det går inte. Folk liksom vill inte. Jag trodde jag hade vänner, men dom har vänner som inte är mina vänner och då blir jag inte tillfrågad på fika, på fest eller födelsedagsfirande etc.. Ja ni märker. Det suger och jag klagar nog på tok för mycket. För när alla är ensamma är dom så jävla trevliga, det är det som stör mig. Hade dom varit otrevliga hela tiden med eller utan varandra hade jag kunnat räkna bort dom. Men så är nu inte fallet.

Bara för att jag inte var med på nollningsveckan och bara för att jag bor 30 minuter utanför Kalmar så betyder det inte att jag är otrevlig och tråkig. Snarare tvärtom. Jag kan tillföra mycket och jag är faktiskt helt okej.

För ungefär tre månader sedan var jag så himla glad över att skolan var slut för året. Att jag skulle slippa alla i klassen (okej, nästan alla) och att jag skulle få åka hem och vara med dom som betyder mest för mig. För under skolårets gång så började jag märka (och har fått ännu mer bekräftelse nu under sommaren) att dom jag åtminstone trodde var mina vänner, som kanske tyckte om att umgås lite med mig, inte gjorde det speciellt mycket. Min klass, som nästan alla, är ett par år äldre än mig, beter sig som en högstadieklass. När man är ensam med någon av dem så är dom så snälla och trevliga men när dom är tillsammans, grupperingar ni vet, guuuud vad jag avskyr det, då kan man lika gärna vända på klacken på en gång. Jag hör inte hemma i någon av dessa grupperingar. Alla utesluter mig helt trots att jag försöker vara trevlig mot alla.. Meeeen det var inte det jag skulle komma till!

Det jag skulle komma till var att jag verkligen längtar tillbaka. Kanske inte till min klass då men till undervisningen. Jag vill lära mig saker, jag vill prestera bättre än förra året, jag vill slippa omtentor och ångest. Och vet ni vad? Det här läsåret ska bli precis det jag vill att det ska bli. Jag ska vara bättre. Med eller utan människor som vill umgås med mig.

Jag har ju tvekat fram och tillbaka på min utbildning ett tag. Är det rätt? Är det fel? Vill jag bli journalist? Vill jag göra någonting annat? Ja, frågorna har varit många och jag har pratat mycket med människor som står mig nära angående detta. Nu tror jag att jag vet vad jag vill. Jag vill bli lärare. Jag vill undervisa. I media. På gymnasiell nivå. Hur kom jag nu fram till detta då? Jo:

Jag älskar media. Jag älskar att jobba med människor och jag är duktig på att lära ut. Så varför inte slå två flugor i två smäll och undervisa i det jag tycker om? På det viset får jag arbeta med media och människor och jag får lära ut.

Jag känner att media är rätt men jag känner inte att journalistyrket är rätt. Jag har inte förrän nu kommit på att det som krävs för att bli journalist inte finns hos mig. Jag kan inte ta mig fram på ett sätt som krävs av en journalist. Jag gillar inte att stå i centrum på det sättet en journalist måste och jag gillar inte att stressa på det sättet som en journalist behöver.

Jag mår illa när jag måste ta kontakt med okända människor på stan. När jag måste trycka upp en mikrofon i ansiktet på dom och fråga saker dom inte är beredda på. Jag blir yr av tanken att ringa runt till människor och be om en intervju. Jag blir illa till mods när jag tänker att jag inte är lika duktig som alla andra på att skriva och formulera mig. Jag blir rädd när jag tänker att jag slösar bort mitt liv på någonting jag inte brinner för.
Journalistyrket är alltså helt fel för mig.

Men. Jag tänker ändå gå klart den här utbildningen. Jag känner att det är en god grund för att kunna undervisa i media. Det enda jag sedan behöver göra är att läsa upp bland annat pedagogik. Vilket jag är väldigt intresserad av, så det gör mig inte ett dugg. Jag känner att det är detta jag vill och det blir jag glad och lugn av.

Tänk att Anki (min bildlärare) kunde ha så rätt. Hon sa nämligen till mig i slutet av gymnasiet att om jag inte trivs som journalist så kommer jag säkert att bli lärare. Då ruskade jag bara på huvudet och sa att det yrket inte var någonting för mig. Så fel jag hade. Nu tror jag att det passar mig alldeles utmärkt. Jag har det som krävs.

Jag känner mig väldigt stressad just nu. Jag börjar tveka på mig själv. Speciellt när det gäller skolan.

Jag har dom senaste åren stenhårt trott på att journalistyrket är det rätta för mig. På senare tid har jag börjat tveka mer och mer. Det tär på mig så otroligt mycket. Det liksom gnager i mig av oro och stress. Är det här verkligen någonting för mig? Pallar jag trycket? Vi har radio just nu och det är sjukt kul! Jag funderar bara på om jag klarar av det. Jag tycker nämligen att det är grymt jobbigt att trycka upp en mikrofon i någons ansikte på stan och fråga en fråga. Jag tycker det är skitjobbigt. Jag mår dåligt av att bara tänka på det.

Och då har jag tänkt. Om jag inte klarar det, vad är då journalistyrket för mig? Jag måste ju ta mig fram. Med intervjuer och frågor till obekanta människor. Jag måste. Jag har en deadline att hålla. Jag undrar om jag har lite sämre social kompetens än vad alla andra har. Jag blir liksom rädd, ångestfylld. Samtidigt så tycker jag att det är grymt kul, det jag gör. Att skriva, att klippa film och ljudklipp. Att redigera bilder i photoshop och så vidare. Men den sociala biten är hemsk.

Ibland funderar jag på att säga upp mig från allt och söka jobb på ICA istället, det är så mycket mer okomplicerat. Jag behöver bara se trevlig ut, registrera streckkoder, ta betalat och säga tack. Jag behöver bara plocka upp varor, ställa dom med etiketten framåt. Det låter så jävla mycket mer bekvämt.

En sak är säker. Nu behöver jag verkligen sommarlov.

Btw. Jättesuperduperkul att Norge tog hem segern i Eurovision i år. Jag visste det. Jag visste det hela tiden. Alexander Rybak är en klass för sig! Jätteroligt att Azerbaijan och Island kom på andra och tredjeplats också. Jag bara njöt igår. Det var så otroligt bra!

Imorgon börjar en ny kurs och även den sista innan sommaren. Det känns skönt. Imorgon börjar vi med radioproduktion och det ska bli väldigt roligt och intressant! Det enda jag är orolig för nu är gruppindelningen. Även om jag tycker om alla i min klass så finns det ju personer man kommer mindre bra överens med och då går det ut över arbetet. Jag ska duscha nu och sedan ska jag gå och lägga mig. Vi hörs imorgon!

Jag såg förresten att jag har fått två nya prenumeranter. KUL!

Idag har vi examination i rättsjournalistik. Vi ska skriva domar och deadline är 12.30 så det ska nog gå vägen. Sedan är det äntligen helg, vi är nämligen lediga imorgon, eller ja. Det är meningen att vi ska plugga till tentan nästa vecka. I helgen blir det väldigt mycket plugg för min del. Lär skriva mitt paper och plugga till tentan. Usch, tråkigt inlägg men vi hörs senare.

Nej, inte för att skriva den som ni kanske tänker. Inte just nu i alla fall. Mitt största problem just nu är att jag måste skaffa en sovplats eftersom tentan är på lördagen och tågen härifrån Emmaboda inte går förrän halv elva på förmiddagarna.. lite sent med andra ord. Jag funderade precis på vad jag ska ta mig till om jag inte hittar någonstans att sova? Ska jag ta in på hotell? Folk i klassen som jag nämnt detta för har bara nickat och kollat åt andra hållet eller så har dom sagt "du kan ju fråga honom/henne".

Varför kan ingen bara bjussa på lägenhetsgolvet en natt, en enda natt?! Utan att referera till andra personer hela tiden. Så otroligt krävande är jag inte. En liten plats på golvet funkar fint liksom.. Så länge jag är i Kalmar klockan 9 på lördag morgon den 2 maj spelar det ingen roll om det är i en skrubb eller 5 mil utanför kalmar eller ståendes i ett hörn. Jag är inte kräsen. Det här är nog den enda största nackdelen med att inte bo i Kalmar. Jag är beroende av mina kära klasskamrater när tentan är placerad på lördagar och jag känner ingen direkt jätteväl för att ta mig mod att fråga.. I'm a coward.

Det är rubriceringen på rättegången vi ska på idag klockan 9. Därför är jag uppe så här tidigt. Tåget går om cirka en halvtimma. Rättegången håller på från 9-11 och efter det ska vi skriva ett rättegångsrefereat som ska vara inlämnat och klart klockan 17. Så vi hörs någon gång där mittemellan eller när jag är hemma ikväll. Ciao!

Då skulle dom kanske inte vara försenade hela jävla tiden! Bra start på dagen, verkligen. Jag hade så gärna legat kvar i sängen nu och sovit. Men istället ska jag till skolan och sitta på en lång föreläsning mellan 9-16, inte så kul. Men vädret är i alla fall underbart, än så länge. Jag ska försöka och få i mig lite frukost. Nu när tåget är försenat så slipper jag stressa och det är skönt. Och ja, det blev en ny bloggdesign igen. Jag ville ha en simpel och väldigt enkel design. Dagboksliknande. Jag funderar dock på att lägga in någon bild i headern.. vi får se. Annars är jag nöjd.

Idag har det varit en grymt stressig dag. Den började med att jag skulle gå runt till olika myndigheter och gräva i deras diariearkiv. Jag gick till länsstyrelsen, kommunkansliet samt miljökontoret. Hittade väl inte direkt något superintressant och jag kan nästan nu intyga att jag INTE tänker hålla på med kommunala handlingar när jag börjar arbeta som journalist. Anyway.. Vi skulle skriva nyheter om det vi hittade och nästa vecka är det examination. Imorgon är det deadline och jag är som tur var klar med texterna. Imorgon har vi bara en presskonferens mellan 9-10 och sedan deadline för ett text baserad på konferensen till klockan 12 sen är det en ljuvlig helg som väntar.

Imorgon börjar ytterligare en ny kurs och även denna kommer att bli väldigt krävande. Dock inte på samma sätt som den förra kursen då det nästan enbart var självständigt arbete. I kursen som börjar imorgon kommer det att vara väldigt mycket grupparbete och föreläsningar. Vi har fem deadline under kursen samt två examinationer och en skriftlig tentamen. Så det säger sig självt rätt så mycket. Det enda roliga som sker under den här kursen som jag ser fram emot redan nu är rättegången vi ska gå på. Grov misshandel. Kan bli intressant. För att strö ännu mera salt i såren så går vi typ 9-16 varje dag, ibland till och med till klockan 17. INTE OK.

Det har vi varit enda sen kursstarten och imorgon är det officiellt sett över. I alla fall fram till omtentan. Det ska bli så jävla skönt. Jag ska göra en massa saker jag inte haft tillfälle att göra i helgen. Träna, se på Grey's Anatomy och Heroes, fixa med en ny bloggdesign, städa, tvätta. Det kanske inte låter så kul men en sak kan jag lova er, det är grymt mycket roligare än att läsa politik. Nu ska jag sätta mig i sängen och läsa igenom anteckningarna och gå igenom EU en gång till sen får det fan vara. Palla lägga ner tid på något man ändå inte förstår sig på.