Det känns ju jättebra att allting du klarade dig utan när du hade mig nu är tillbaka. Känner jag mig skyldig? Ja. Rätt mycket faktiskt. Jag kan ju lika gå och skjuta skallen av mig, så slipper du tänka på hur jag känner när jag får läsa sånt där, fast det kanske du inte gör. Men i alla fall. Det skulle lösa rätt mycket kanske. Jag försöker lika hårt som du och jag förstår faktiskt inte varför du känner så här när det var du som tog beslutet att dumpa mig, det gör jag verkligen inte och det vet inte du heller? Just nu har jag lust att slå någon så jävla hårt. Men ingenting av det hjälper. Du klarar dig. Gå inte tillbaka till ruta ett, det är inte bra för dig. Inte för någon. Dessutom kommer jag känna mig som en mördare, som bara verkar ha fått dig att på sämre nu. Varför ska du må sämre, du slipper ju mig nu? Jag mår sämre yes, och du vet mycket väl varför. Ta dig i kragen och dra dig uppåt igen, hitta någon vet jag. Som lyckas hjälpa dig. Skit i tabletter, gummiband och annat jobbigt, du klarar det. Det har du gjort fram tills nu. Du är starkare än så här, gräv fram det bara. You'll make it.

Du dumpade mig, inte tvärtom kom ihåg det.