Jag kan inte rå för det. Jag saknar dig. Jag saknar allt som har med dig att göra, verkligen. Det är tomt utan dig och jag känner mig inte trygg här. Jag vill tillbaka, fastän jag inte är önskad. Jag önskar att jag vore lite mindre komplicerad, men det är jag inte. Jag är livrädd för vad som komma skall, jag vill nästan inte veta. För vad ska jag göra utan dig? Hur ska jag kunna acceptera att du går vidare, glömmer allt och lever ditt liv precis som vanligt, fast utan mig?

Jag kan inte, jag vill inte. Lämna mig inte.