Wajn.

Hade du varit här nu hade du bett mig sluta wajna för längesen. För det är det enda jag gör just nu. Det känns som det i alla fall. Alla försöker att muntra upp mig, det hjälper, men bara en liten stund. Sedan är jag tillbaka på samma ruta igen. Saknaden är stor. Jag vill veta vad du gör, vad du tänker på, hur du känner och hur du mår. Ingenting får jag veta. Det är ett helvete utan dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0