Allting känns så jävla tomt. Jag kan inte riktigt greppa taget om allt som hänt sedan igår. Sedan igår, det är ingen tid alls egentligen. Men ändå känns det som evigheter sedan det var igår. Jag har försökt stå på egna ben idag, utan något bra resultat, jag har bara säckat ihop och gråtit ännu mer, tar tårar aldrig slut? Jag har så många frågor, frågor som jag aldrig kommer få några svar på. Det är också jobbigt. Alla tror att det ordnar sig, jag hoppas på det och du vet att det inte blir så. Du är inte min längre och snart, om en månad eller ett år är du någon annans. Jag har så jävla svårt för att inse det. Jag vill ju vara din. Kan någon slå mig i huvudet och få mig att inse att det inte går?

Det är tomt överallt. Jag känner mig tom, msn är tomt utan ditt namn. Snart måste jag väl radera alla sms du en gång skrivit som jag inte haft hjärta till att radera ännu. Det har ju trots allt bara gått en dag. Jag är dock rädd för att en dag blir flera månader.. Jösses, jag är hopplös. Jag tyckte det var jobbigt att du inte hörde av dig på två dagar, nu hör jag aldrig mer från dig igen.. Jag är så gott som död. Ciao.

Kom tillbaka..