Det känns helt jävla hopplöst just nu. Jag har ingen ork för mera skolarbete nu. I alla fall inte för ikväll, men helst av allt vill jag bara slippa det en gång för alla. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit det på senare tid men det ska bli så otroligt jävla skönt med lov och APU nu. Det ska bli befriande på sätt och vis. Visst kommer jag sakna alla vänner, men vi ses ju igen och jag tror inte att någon dör av att vara utan mig heller. Lov och APU är vad jag behöver, det är vad vi alla behöver just nu, det vet jag, det är jag säker på. Så om två dagar, välkomnar jag hjärtligt ledigheten. Imorgon ska världens bästa Carro sova här och vi ska ha mys, sen på torsdag lämnar jag Dalarna för att få vara bland människor jag sällan träffar. Otroligt underbart.