Här sitter jag och jämrar mig över att killen jag fortfarande älskar inte älskar mig längre. Egentligen borde jag skämmas, för det finns så mycket värre saker här i världen så som svält, krig och sjukdomar etc. Jag borde skatta mig lycklig för det jag har istället för att klaga på det jag inte har. Jag tycker inte om människor som sitter och tycker synd om sig själva dag ut och dag in och så kommer jag på mig själv sitta och göra likadant! Det är slut på det nu. Jag tänker inte jämra mera. Nu tänker jag gå vidare, bli en glad människa igen och njuta av livet för man vet aldrig när man lever sin sista dag och inte fan tänker jag spendera mina dagar genom att tycka synd om mig själv för att min kärlek krossades i flera tusen bitar. Nej nej, jag tar nya tag och försöker igen. Samma Zandra, fast en glad Zandra :)