Det finns så mycket som jag vill ha sagt. Så mycket som jag vill skriva ner. Men jag låter bli. Jag känner inte att det är någon idé att hänga ut någon här på bloggen och dessutom kan jag inte riktigt sätta ord på det jag känner. Så jag skiter helt enkelt i det. För allas skull.

Det är min andra dag som nyhetschef idag och jag kan väl säga att jag inte riktigt känner för det. Igår bestod dagen av att titta in i väggen fram till klockan 11-12 sen var det dags för första nyhetssändningen. Efter det kunde jag bara gå runt och fråga min redaktion hur det gick och och jag kunde hjälpa till. Givetvis gick det bra och jag behövde inte hjälpa till med något. Därmed stirrade jag i väggen ytterligare ett par timmar tills jag fick åka hem.

När jag kom hem däckade jag i sängen halv tio men trots det så är jag väldigt trött idag. Jag vill bara lägga mig ner och sova. Är i skolan nu och det är tänkt att jag ska leta fram nyheter tills idag.. men jag orkar inte. Jag orkar ingenting. Jag blir bara deprimerad. Av mörkret, av trubbel, av skolan. Nu vill jag hem till mina föräldrar. Jag längtar efter julen och jag längtar till nyår. Då får jag äntligen träffa Daniel igen. Finns inget bättre sätt att inviga det nya året på. Jag är tacksam för det.