Hemkommen från ett snöigt Dalarna.
Och för en gångs skull så var jag i tid. Inte ett enda tåg var försenat!

Dagarna som gått har varit alldeles underbara. Tänk vad mycket energi man får av människor man verkligen bryr sig om och håller av. Dessa dagar hos Daniel har varit minst sagt gudomliga. Dessutom har jag träffat Linda och Hanna. Varje gång är lika rolig.

Dessutom besökte jag och Linda NTI-gymnasiet och hälsade på alla underbara lärare som i tre år kämpade med oss, MP05A. Hur underbart som helst. Det värmde verkligen att se hur glada alla blev av att se oss. Alla lyste upp. Alla log, alla pratade. Jag har verkligen saknat NTI fastän jag inte trodde att jag skulle göra det när jag stod på stentrappan den 13 juni 2008. Men det har jag. Gemenskapen som byggdes upp under dessa år kommer aldrig någonsin att bli densamma på högskolan. Jag spelar på en helt annan nivå nu och tryggheten som fanns på gymnasiet kommer aldrig mer att bli som den var. Coolt på ett sätt, skrämmande på ett annat. Och citatet från en recension jag skrev när vi sett Staffan Valdemar Holms dramatisering av Hamlet: "Life is like a rollercoaster. It does flips and throws you over. Board your ship that’s going nowhere. If you stop, you’ll end up somewhere”. Så sant, så sant. Ibland hittar man dom bästa citaten, som verkligen beskriver hur det känns. NTI var en resa. Kalmar är en helt annan.

Anyway. I helgen var vi även i Borlänge med Daniels bekanta och bowlade. Grymt kul trots att jag gick därifrån som en förlorare. Det är det sköna med bowling. Det är så jävla kul att det inte spelar någon roll om man förlorar eller inte. Jag fixade ju ändå tre strikes, att jag kom sist, spelar absolut ingen roll.

Imorgon börjar allvaret igen. Jag och resten av filmgruppen, minus Emelie (tror jag), ska ses i Kalmar vid fyra för att träffa våra skådisar till femminutaren. Just nu är jag verkligen inte pepp. Jag hade ju gärna stannat hos Daniel lite längre. Men förhoppningsvis så kommer ungdomarna som vi ska träffa att väcka lite energi även i mig med deras eventuella (jag hoppas) entusiasm, stavas det så? Skitsamma. Två veckor kvar av den här kursen. Jag ska väl ta till vara på dessa. Efter det börjar den helvetiska kursen som bara verkar handla om poliktik och makt.. Jag är urusel på sånt.

Nu hoppas jag att den här veckan kommer att gå fort. För på fredag kommer mamma och pappa hit och vi ska till IKEA. Som jag längtar. En alla-hjärtans-dag-dag med mamma och pappa är åtminstone bättre än att sitta hemma alldeles själv och önska att man var någon annanstans. Eller hur?