Det blev en otroligt lång natt. Jag kom inte i säng förrän runt halv fem imorse tro det eller ej. Runt midnatt skrev en av mina äldsta och närmaste vänner till mig på MSN och eftersom vi väldigt sällan pratar mer än i några minuter nu för tiden så ville jag ta vara på det ögonblicket som kom. Vi pratade alltså till halv fem imorse, inte illa pinkat. Vi pratade om allt möjligt, som vi gjorde förr. Nu tycker ni att det låter jättegammalt att säga så där men faktum är att jag har känt honom sen jag började 7:an, så det blir nästan sju år. I början pratade vi varje dag men nu blir det inte alls lika ofta. Fast när vi väl snackar känns det lika bra som det alltid har gjort.

Det är egentligen rätt konstigt. Att vissa vänskaper inte ändras ett dugg trots att man växer ifrån varandra så pass mycket under så många år. Jag vet alltid vart jag har honom och fastän vi väldigt sällan pratar med varandra numera så vet jag att han finns för mig om jag behöver prata. Han är konstig, på ett bra sätt, ett positivt sätt och det får mig att alltid känna mig så oerhört bekväm. Jag vet ärligt talat inte hur det kommer sig, att jag fortfarande ser honom som en av mina närmaste vänner trots den dåliga kontakten. Vad beror det på egentligen?

Anyway. En sak som jag blev väldigt glad över igår när vi snackade var att han har blivit lycklig igen, på många sätt. För ett par månader sedan rasade världen, trodde han och han mådde inte bra alls. Jag sa åt honom att inte gräva ner sig i det och att inte låta det som hänt binda honom runt lillfingret, han trodde givetvis inte på mig. Men igår fick jag beviset och han sa att jag hade haft rätt. Han visste det nog egentligen men vad vet man när man väl står där, helt förkrossad? Trots att vägen fortfarande är lång och trots att han säger att vissa saker har påverkat honom negativt så sa jag åt honom att försöka fokusera på det som faktiskt är bra i hans liv. Kärleken, vännerna, familjen, kärleken till musiken. Man ska inte försöka att gräva ner sig i möjliga problem och man ska inte stirra sig blind på det negativa. Man mår inte ett dugg bättre av det. Det bästa man kan göra är att ta dagarna som dom kommer och uppskatta det som livet har å ge.

Vi är fortfarande unga, vi har hela livet framför oss.
Så ta vara på det som är viktigt i livet och försökt att bortse från resten.