Jag blir så ledsen på mig själv. Jag förstår mig inte på mig själv. Det är verkligen helt sjukt. Jag har ingen självdisciplin kvar längre. Ibland funderar jag på om jag någonsin har haft det, ibland tvekar jag och ibland är jag säker på det. Dagarna bara går och går. Jag blir äldre och äldre och här sitter jag. Framför datorn och ruttnar bort.

Jag försökte att träna regelbundet. Jag försökte att äta bra och tänka på att vara mer snäll mot min kropp. Det höll i ungefär en månad. Sen kom påsken och jag släppte alla tyglar, proppade i mig onyttigheter och sedan blev jag en bekväm soffpotatis igen. Vart sjutton är den där jävla motivationen när man som mest behöver den?

Imorgon klockan 09.00 öppnar gymmet sina dörrar.