Dags för en uppdatering här kanske. Det känns rätt deppigt att behöva påminnas om vad som var så jobbigt förra veckan. Det är dags att vända kapitel. Jag tror jag hade rätt. Jag har inte hört någonting från honom på en vecka. Men jag har ändå inte riktigt haft tid. Jag känner mig som 15 år igen. Jag har suttit och pratat i telefon flera timmar i sträck under flera dagar. Det känns pirrigt. Och bra. När man mister en, står tusen åter.

Veckan har varit fullproppad. Jag hade besök av en kompis mån-tis, sedan på tisdagskvällen dök kompis nummer två upp och stannade till idag. Nu sitter jag och försöker plugga ikapp lite som jag har släpat efter. Jag har deadline imorgon och jag är halvklar.. Imorgon kommer mamma och pappa på besök och de stannar över helgen. Egentligen var det ju meningen att jag skulle vara på väg till Stockholm imorgon för att gå på Sonisphere på lördag men jag sålde min biljett och stannar hemma. Nästa vecka är det dessutom dags för uppkörning och teoriprov och efter det, i slutet på veckan, får jag besök igen :) Förhoppningsvis. Det är mycket nu med andra ord.

Oskar Linnros - Genom eld